Utred och behandla osteoporos hos fler. Uppmärksamma särskilt patienter över 50 år som drabbats av fraktur och patienter med peroral kortisonbehandling som förväntas pågå i minst tre månader

Frakturer orsakade av ett lättare trauma i kombination med låg bentäthet står i Sverige för en mycket stor del av akutsjukvården. Dessa frakturer, särskilt höft- och kotfrakturer, innebär ofta ett stort lidande med bestående funktionsnedsättning och ökad risk för död hos de drabbade. Benspecifik läkemedelsbehandling vid osteoporos minskar tydligt risken för nya frakturer. Fallförebyggande åtgärder är också mycket viktiga för att undvika frakturer.

Osteoporos är en både underdiagnostiserad och underbehandlad sjukdom. Med rätt handläggning avseende riskbedömning, utredning och behandling av osteoporos skulle många frakturer kunna förhindras.

Två sorters patienter med mycket stor risk för frakturer är individer över 50 år med genomgången benskörhetsfraktur och personer som står på systemisk kortisonbehandling, som förväntas pågå i minst tre månader. Benspecifik läkemedelsbehandling är mycket effektiv för att undvika nya frakturer i dessa patientgrupper. Studier har visat att benspecifika läkemedel gett så mycket som en 50-procentig minskning av kotfrakturer och 30-procentig minskning av höftfrakturer.

Alla patienter över 50 år med benskörhetsfraktur ska bedömas avseende risk för ny fraktur, behov av utredning och benspecifik behandling. Systematisk identifiering och riskbedömning av patienter med benskörhetsfraktur bör ske inom ramen för en frakturkedja med koordinator med specialkompetens inom osteoporos. Efterföljande handläggning med ställningstagande till utredning och benspecifik läkemedelsbehandling baseras på samlad klinisk värdering. Idag konstateras en klar underbehandling, då endast 15 till 20 procent av patienter med genomgången höftfraktur får behandling med benspecifika läkemedel.

Vid kortisonbehandling reagerar skelettet olika hos olika individer. Vid utveckling av benskörhet kommer de negativa effekterna på skelettet tidigt efter insättning av kortison. Det är därför viktigt att man redan vid insättning av kortisonpreparat gör en bedömning av om patienten behöver utredas med till exempel bentäthetsmätning eller om det finns anledning att direkt inleda behandling med benspecifika läkemedel. För alla kortisonbehandlade patienter bör även tillskott av kalcium och D-vitamin övervägas.